Ursprung/Historik

Ursprung

Krullhåriga katter har observerats på många håll världen över, förmodligen under lång tid, men åtminstone sedan 1930-talet då de i bl.a. USA kallades karakulkatter efter den pälsfårras vars späda lamm ger persianskinn. Tidigare hade intresset för sådana katter varit ljumt, men när den
rödvita hankattungen Kallibunker föddes den 21 juli 1950 var tiden tydligen mogen för att den märkliga pälsen skulle tillvaratas i kattaveln. Kallibunker föddes av den normalpälsade, sköldpadd-vita honan Serena på en gård i Cornwall. Fadern var okänd, men troligen nära besläktad med modern. Gården och Serena ägdes av Nina Ennismore, som hade viss erfarenhet av rexkaninavel och därför insåg att det skulle vara möjligt att avla fram en ras med krullhåriga katter. Hos henne bodde också kusinen och veterinären miss McAllister, och tillsammans beslöt de sig för att genomföra ett avelsprogram för att fastställa nedärvningen. Efter något år anlitande man också de kända genetikerna A.C. Jude och A.G. Searle för råd och vägledning, vilket också ledde till att nyheten om de krullhåriga katterna spreds. Man beslöt sig för att kalla pälsstrukturen rexad, vilket också ledde till att katterna kallades rex.


Historia

Under första halvåret 1953 parades Kallibunker med sin mor och med sin syster Orange Girl, och i kullarna föddes en respektive två rexade ungar, förutom flera normalpälsade. Under andra halvåret samma år upprepades parningen mellan Kallibunker och Serena, och han parades också med sin syster Butterfly, vilket resulterade i två rexade ungar i vardera kullen. År 1954 parades Kallibunker åter med Orange Girl vilket resulterade i tre rexade ungar. Hans rexade son, den blåsköldpaddsfärgade Poldhu, parades med sin släthåriga dotter Millie Brim, vilket också gav tre rexar.

I augusti 1955 föddes en kull med två rexar efter Poldhu och den rexade honan Loveday, och vid det laget hade genetikerna, även med hjälp av andra parningar, kunnat fastslå att den rexade pälsen nedärvdes autosomalt recessivt. De katterna, såväl rexade som släthåriga bärare av rexanlaget, utgjorde grunden för cornish rex som ras. Även om Ennismore och McAllister fick viss hjälp från andra kattuppfödare, bl.a. de kända kattdomarna Brian Stirling-Webb och Phyllis Hughes, fick de dra det tyngsta lasset. Efter den första tidens tidningsskriverier mojnade också intresset för och efterfrågan på rexkatter. Till slut insåg de båda damerna att de inte längre klarade av att ta han om det dryga trettiotalet katter, och den 12 septemper 1956 valde de att låta avliva flertalet, inklusive Kallibunker och hans mor. Den åderlåtning av avelsbasen som detta medförde hade lätt kunnat innebära slutet på cornish rexens saga. Några rexar och bärare av rexanlag hade dock fått andra hem, bland dem Poldhu, som Stirling-Webb övertog i sista stund. Lamorna cove, en dotter till Poldhu och Millie Brim, hade också exporterats till USA efter en parning med sin far, tillika morfar, och födde en kull i USA. En av honungarna, Diamond Lil of Fan-T-Cee, gick vidare via sin enda kull, och hanungen Marmaduke of Daz-Zling fick stor betydelse inte bara för amerikansk utan för all cornish rex-avel genom sin talrika avkomma.


Texten är tagen från: www.rexringen.nu

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

01.09 | 17:48

Hej! Vad kostar en unge hos er? Mvh Johanna

...
01.08 | 21:46

FB sida skulle det stå 😊

...
01.08 | 21:45

Håll koll på hemsidan här eller på vår ev sida Lepidus cornish Rex, då vet du när den planerade kullen kommit. Vi planerar att para en av våra honor nu i aug.

...
01.08 | 21:27

NI har så fina Cornish rex katter. Skulle gärna vilja tinga en kattunge.

Jag är pensionär och bor i en 4-rums lägenhet i Eskilstuna.

...
Du gillar den här sidan